Not all treasure is silver and gold.
"Jag har kommit till en punkt i mitt liv då jag tröttnat, näst intill tappat hoppet om mina medmänniskor. Det känns som om vissa människor i min omgivning aldrig kommer att mogna, aldrig kommer våga ställa sig upp för vad som är rätt och för vad som är fel. Jag vet att jag inte borde låta det nå mig men jag kan inte låta bli. För jag kan inte förstå hur vi hela tiden fortfarande låter människor bli behandlade som om de inte hade något värde. Att vi fortfarande dömer boken efter dess utseende, som om det alltid är vad som är viktigast. Och det faktum att vissa människor är så fruktansvärt beroende av vad andra tycker eller tänker? Man kan inte göra si för då kanske någon säger så? Har aldrig förstått mig på det eller sett vad det viktiga i det är och kommer nog aldrig att göra det heller. "
Det är verkligen tragiskt.. Att människor verkligen aldrig kan växa upp, det snackas åt höger och vänster, det ska skapas rykten hit och dit. Dessa människor är nog dom mest patetiska, och det äcklar mig att även äldre människor fortfarande håller på med såndan skit. Vissa människor kommer helt enkelt aldrig att växa upp, och det gör mig lite sorgsen samtidigt som irriterad, dessa människor har sådant bekräftelse behov att det måste vända kappan efter viden. Det är synd att vissa människor kan ha sådant negativt inflytande på andra.
Jag undrar mest varför det ska vara så svårt att behandla andra som man själv vill bli behandlad? Vad tjänar man på att inte göra det?
Går den där personen som behandlar alla som skit hem och lägger sig på soffan och tänker "Gud vilken bra insatts jag gjorde för samhället idag när jag kalla hälften för horor och andra halvan för handikappade hjärndöda zombies och sedan var jag ju riktigt duktig på att smita förbi den där tanten med rullator och 10st matkassar som kämpa med att öppna dörren så jag sedan kunde smita förbi så hon tappa 5 av sina kassar, gud vad jag känner mig bra nu, så jävla smidig! Vilken jävla insatts!" ?
Mitt hopp om mänskligheten finns knappt kvar och det är skrämmande vart detta samhälle är påväg.
Detta är verkligen ett ämne jag skulle kunna skriva om i timmar men väljer att avsluta då vissa tankar ska lämnas kvar i min skalle och huvudsakligen ville jag bara lyfta fram Larssons inlägg, in och läs hela hennes inlägg, ska ha en länk till den här någonstans men osäker på vart. Agda 85 förstår sig inte riktigt på denna nya blogg designen...
Önskar er alla en trevlig kväll och tänk på era medmänniskor, det du tycker är obetydligt kan betyda massor för någon annan. Det kan vara något så enkelt som ett leende.